Såsom akademiens preses, ordförande i Nationalmuseets nämnd i 25 år (1867–92) och personlig vän till konung Karl var D. i tillfälle att på mångahanda sätt gagna den svenska konsten. Det var under hans ledning, som Stockholms konstförening ombildades och fick sin lokal i den nyuppförda s. k. ateljébyggnaden vid Kungsträdgården. För konsthandtverkets höjande arbetade D. genom att väcka förslag om och taga verksam del i upprättandet af Svenska slöjdföreningens konstindustrinmseum i Stockholm. Vid flera konstutställningar i Europa (1867, 1871, 1873 och 1878) samt i Philadelphia (1876) var han juryman. För konsten och konstindustrien på internationella utställningen i London 1871 utgaf han från trycket en redogörelse 1872.
Själf hade D. någon tid idkat studier på Cogniets och E. Lamis ateljéer i Paris och var en begåfvad dilettant, som med förkärlek egnade sig åt karikatyrteckningen. Han lämnade flera teckningar till "Ny illustrerad tidning" under dess första skede och utgaf många häften litografier: Minnen från Stockholm, ritade af D–l (h. 1–2, i förening med J. A. Cronstedt, 1840–41, h. 3–5, 1841–44), Teckningar ur dagens händelser (1848–52), Gubben med skåpet (1849), Familjen Tutings lustresa till Bomarsund (1853) m. fl. samt planschverket Svenska och norska arméerna samt flottorna i deras nuvarande uniformering (1–8, 1861–63). D. tog 1882 afsked från öfverintendentsämbetet och 1885 från presidiet i konstakademien. Död i Stockholm 27 maj 1901.
Page prepared by François de Dardel